Emma ville gärna läsa förlossningsberättelser och jag har nog inte berättat min för er, så här kommer den...
Den 11 november 2006 kl:17.08 hände nå underbart, våran dotter tittade ut, äntligen, efter all denna väntan, hon kom 8 dagar för tidig enligt ultra ljudet, men precis på dagen som mödravården satt...
Jag vaknade kl 10.00 på morgonen med 4 minuter mellan värkarna, men jag var inte säker på att det var dax för det, för 2 dagar innan hade jag förvärkar som jag åkte in för, sen dagen innan födseln fick jag pencillin mot urinvägs infektion, så jag trodde inte det var dax, men vid 11 hade jag så ont att jag väckte min sambo och sa att vi måsta åka in så de kunde kolla vad det var och ge mig nå smärtstillande, så vi var där 12.11 eller jag vart inskriven då och då var jag öppen 1,5cm...
Men vid 13 sa de att jag fick åka hem om jag villa, för det skulle ta tid... Ska jag alltså få det lilla knytet nu, är det verkligen sant, efter all denna väntan, men jag vart inte över lycklig, utan fick nästan panik ångest, skulle ju ha barn, skulle jag klara av det? Tankarna for igenom huvudet... Men vi åkte hem och tänkte kolla på film, sen ville jag duscha, så vi kommer hem, jag hoppar in i duschen, det var en lång dusch, kliver ur, försöker slappna av, men sen sa jag att jag inte palla smärtan längre, så då åkte vi in igen, och klockan var då ca:15.00, sen måsta jag kissa tyckte jag, gick inte så bra med tanke på urinvägs infektionen, sen la jag mig i sängen igen, han knappt mer än att lägga mig så gick vattnet, klockan var då 15:40... Sen satte krystvärkarna igång 16:40 sen sa de att jag måsta knipa annars skulle jag spricka, j*vligt lätt för dig att säga sa jag, men hålla, det gick då inte även fast dom stod och tryckte tillbaka henne, hon skulle ut...
Jag vaknade kl 10.00 på morgonen med 4 minuter mellan värkarna, men jag var inte säker på att det var dax för det, för 2 dagar innan hade jag förvärkar som jag åkte in för, sen dagen innan födseln fick jag pencillin mot urinvägs infektion, så jag trodde inte det var dax, men vid 11 hade jag så ont att jag väckte min sambo och sa att vi måsta åka in så de kunde kolla vad det var och ge mig nå smärtstillande, så vi var där 12.11 eller jag vart inskriven då och då var jag öppen 1,5cm...
Men vid 13 sa de att jag fick åka hem om jag villa, för det skulle ta tid... Ska jag alltså få det lilla knytet nu, är det verkligen sant, efter all denna väntan, men jag vart inte över lycklig, utan fick nästan panik ångest, skulle ju ha barn, skulle jag klara av det? Tankarna for igenom huvudet... Men vi åkte hem och tänkte kolla på film, sen ville jag duscha, så vi kommer hem, jag hoppar in i duschen, det var en lång dusch, kliver ur, försöker slappna av, men sen sa jag att jag inte palla smärtan längre, så då åkte vi in igen, och klockan var då ca:15.00, sen måsta jag kissa tyckte jag, gick inte så bra med tanke på urinvägs infektionen, sen la jag mig i sängen igen, han knappt mer än att lägga mig så gick vattnet, klockan var då 15:40... Sen satte krystvärkarna igång 16:40 sen sa de att jag måsta knipa annars skulle jag spricka, j*vligt lätt för dig att säga sa jag, men hålla, det gick då inte även fast dom stod och tryckte tillbaka henne, hon skulle ut...
Sen 17:08 kom hon äntligen ut 47cm lång och 3320gram, fast navel strängen var lite kort, så de fick klippa av den innan hon fick komma upp på bröstet... Under värkarnas tid sa jag att jag ångrade mig, jag ville inte längre, jag ville hem, men så fort hon kom upp på bröstet så var det ända och första jag fick fram, var "Ska vi ha en till?"... Lyckan var verkligen gjord, har sagt det många gånger att skulle det inte vara för att man måsta ta hand om dem, så skulle jag vilja föda många barn, för det var den underbaraste känsla jag vart med om, men skulle ALDRIG kunna lämna ifrån mig mitt barn..
Så ja, då har ni fått reda på det också... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar